Pensionärerna skinnas av prisbasbeloppet

Prisbasbeloppet (som förr hette enbart basbeloppet) ska vara den trygga omräkningsfaktorn, som garanterar (köpkrafts)värdet mellan åren. Pensionerna är en av de största ersättningarna, både till belopp och till antal, vars värde regleras av prisbasbeloppet. Men är prisbasbeloppet en omräkningsfaktor att lita på?

Prisbasbeloppet
Tekniskt sett beräknas prisbasbeloppet rakt av efter förändringar i Konsumentprisindex (KPI) under en tolvmånadersperiod halvåret innan, avrundat till jämna 100-tal kr. Det gällande prisbasbeloppet för år 2010 är alltså baserat på KPI:s förändring under perioden 1 juli år 2008 - 30 juni år 2009.

Prisbasbeloppet för år 2010 är det första prisbasbelopp någonsin, som är lägre än prisbasbeloppet året innan. Det innebär att priserna skulle ha sjunkit mellan år 2009 till år 2010, ett påstående som kan vara svårt att förstå vid en närmare jämförelse mellan priserna i januari 2009 och i januari i år

Konsumentprisindex (KPI)
Vad som är intressant är att se vilka prisförändringar KPI (och därmed även prisbasbeloppet) tar sikte på. Statistiska Centralbyrån, som sköter statistiken för KPI, utgår i beräkningen av KPI i princip på den relativa utgiftsförändringen för ett medelinkomsthushåll, bestående av två förvärvsarbetande vuxna med barn.

De allra flesta pensionärer är låginkomsttagare enligt Statistiska Centralbyråns definitioner. Väldigt få av dem har barn under 20 år. Barnlösa och i många fall ensamstående låginkomsthushåll har helt andra preferenser än medelinkomsthushåll med barn. Inte bara storleken utan även fördelningen av utgifter är annorlunda.

När priserna på platt-TV, datorer och bredbandsuppkopplingar faller ger det knappast några avtryck i pensionärernas plånböcker. Även när (barn)kläder och skor blir billigare syns det knappast i pensionärernas budget. Men den värsta avvikelsen mellan medelinkomsttagarens och låginkomsttagarens ekonomi gällde förra året boendekostnaderna.

Boendekostnader
Boendekostnaderna för den tolvmånadersperioden, som ligger bakom prisbasbeloppet för år 2010 (juli 2008-juni 2009) minskade kraftigt under perioden med 4,2 procent enligt Statistiska Centralbyrån. Denna kraftiga sänkning lämnade därmed med –1,2 procentenheter det största bidraget till att KPI sjönk totalt under perioden med 0,6 procent och till följd därav även till sänkningen av prisbasbeloppet år 2010. Den kraftiga sänkningen av boendekostnaderna berodde uteslutet på att räntorna på villalånen sjönk så snabbt och drastiskt under finanskrisen.

De pensionärer, som är mest beroende av prisbasbeloppet för kompensation av olika fördyringar, är sällan egnahemsägare. Av de pensionärer, som är villaägare, bor många i den knappa fjärdedelen villor i Sverige, som inte har några lån. Där är pensionärerna i stor majoritet bland dessa villaägare. Att räntorna på bostadslånen störtdök förra året påverkade inte ekonomin för de bostadsägare, som inte hade några bostadslån.

De flesta pensionärer är istället hyresgäster. För dem har enligt Statistiska Centralbyrån hyror och elpriser höjts med ca 3,5 procent, vilket skulle motivera en höjning av KPI med 0,6 procent. Vid sidan av hyran är livsmedelsposten den största kostnaden för dessa pensionärer. Och den posten har under den aktuella tolvmånadersperioden ökat i pris med 2,8 procent. Exemplen visar det orimliga i att de, som är mest beroende av KPI- och prisbasbeloppet år 2010, drabbas av sänkta förmåner samtidigt som deras kostnader har stigit.

Det är inte bara pensioner, som drabbas av den orimliga omräkningen av prisbasbeloppet. I praktiken så går alla ersättningar och bidrag, som beror på prisbasbeloppet, till olika former av låginkomsthushåll. Alla dessa hushåll har en ungefärlig likartad utgiftsprofil, dvs. i andra ord så har låginkomsthushållen inte så mycket att välja på. I deras kalkyler ingår väldigt sällan räntor på bostadskostnader.

Andra index
Det finns andra index än KPI, som skulle vara mera passande att användas som bas för omräkning av prisbasbeloppet. Redan idag finns det två andra index, som räknar på inflationstakten utan att ta med räntekostnaderna för bostadslån.

Statistiska Centralbyrån räknar varje månad på KPIF, ett KPI med konstant räntesats för egnahemsägares räntekostnader, och KPIX,
 ett KPI rensat från effekter av indirekta skatter och subventioner och räntekostnader för egnahem. Ettdera indexet skulle passa bättre än KPI för att spegla den verkliga ändringen av kostnader för låginkomsthushåll. Som jämförelse kan nämnas att för den tolvmånadersperioden som ligger till grund för prisbasbeloppet, juli 2008-juni 2009, är förändringen i KPIF +1,5 procent och för KPIX +1,2 procent. Dessa förändringar ger en mer verklighetsbaserad förändring av priserna för låginkomsthushållen mellan år 2009 och år 2010 än dagens prisbasbelopp, som har förändrats med – 0,93 procent sedan år 2009.

Utred nya omräkningsindexar
Omräkningen av prisbasbelopps för år 2010 illustrerar tydligt bristerna i nuvarande omräkningsregler. Omräkning med KPI som bas ger inte den förväntade priskompensationen. En utredning bör därför snarast tillsättas för att ompröva vilka omräkningsindexar som är rimliga för omräkning av prisbasbeloppet. Dessa indexar måste hänsyn taget till vilka grupper prisbasbeloppet spelar roll.

Sam Sandberg
Förbundsordförande