Pensionärerna finns inte i den svenska ekonomin

Ett flertal ekonomiska rapporter har publicerats under våren, som går igenom Sveriges ekonomi på längden och tvären både nu och i framtiden. Men var finns pensionärerna? Nära tjugo procent av Sveriges befolkning nämns bara med några rader i endast några rapporter. Pensionärerna, som en av svensk ekonomis största konsumentgrupper, förbises konstant och pensionernas utveckling betraktas inte som någon viktig del av ekonomin. Om det finns synpunkter på de hotande minskningarna av pensionerna nästa år, så är de mer präglad av rättviseargument än av ekonomiska argument.

Rapporterna är ovanligt enade i sina recept mot den ekonomiska krisen. Oavsett ursprung krävs en ordentlig satsning av regeringen på att öka konsumtionen i samhället till priset av sämre statsfinanser. Rapporterna anser att regeringen bör föra en expansiv ekonomisk politik med de primära målen att undvika ökad arbetslöshet samtidigt med att stimulera konsumtionen i samhället, vilket i sin tur ska leda till ökad tillväxt.

En närmare genomgång av fyra ekonomiska rapporter - från Konjunkturinstitutet mars 2009, LO-ekonomerna april 2009, regeringens Finanspolitiska råd maj 2009, och Globaliseringsrådet maj 2009 - pekar samtliga på likartade lösningar på krisen. Regeringen måste i större utsträckning än nu stimulera ekonomin genom större bidrag till kommuner och landsting, samt större vilja att ställa krediter till förfogande till framför allt banker och fordonsindustrin i Sverige.

När det gäller pensionärsfrågor i allmänhet och pensionsfrågor i synnerhet sägs det väldigt lite om dessa i rapporterna. I de mer framåtblickande partierna i rapporterna diskuteras som ett mantra den kommande ökningen av antalet och andelen pensionärer i framtiden. På detta område har även de politiska partierna bestämda åsikter. Inför valet 2010 har socialdemokraterna i sin rapport om välfärden ”Investera i vår välfärd” till sitt rådslag poängterat att för välfärdens långsiktiga investering behöver livsarbetstiden öka med 3 år – från dagens c:a 30 år till 33 år antingen genom att börja arbeta tidigare eller pensionera sig senare eller en kombination av båda. Maud Olofsson, centerpartiets ordförande, öppnade för höjd pensionsålder vid sitt öppningsanförande av centerns framtidskonvent i Norrköping i november 2008. Företrädare för folkpartiet har i en artikel på DN Debatt pläderat för (frivillig) höjd pensionsålder. Kristdemokraterna kommer i sin utvecklingsgrupp för äldrepolitik att föreslå flera åtgärder, bl.a. en mer flexibel pensionsålder - till 72 år, för att stimulera ett längre arbetsliv. Politikerna vill se en långsiktig lösning på problemet med den minskade försörjningskvoten - att det går allt färre yrkesarbetande på varje pensionär - genom att stimulera fler att arbeta längre. De professionella ekonomerna bakom rapporterna är mer pessimistiska och antyder att pensionärerna i framtiden även kommer att få betala mer för den vård och omsorg än vad de gör idag.

Förvånansvärt berör rapporterna problemen med pensionens storlek i framtiden med mycket lätta händer. Samtidigt som problemen med den avstannande konsumtionen betonas, så diskuteras främst den minskade arbetslöshetsersättningens betydelse för konsumtionen. Att pensionsinkomsterna ser ut att sänkas inför år 2010 noteras mer i marginalen - trots att sänkningen i sig innebär ett mycket stort bortfall i konsumtionen. Under år 2010 kommer i enlighet med årets pensionsregler lågt räknat drygt 230 miljarder kr att betalas ut i allmänna pensioner. Omräknat efter den senaste prognosen om ”bromsen” och den allmänna pensionens utveckling på - 4,4 % för år 2010 motsvarar sänkningen av de allmänna pensionerna ett bortfall på över 10 miljarder, vilket är mer än vad regeringen sammanlagt ökar bidraget till kommunerna och landstingen. Läggs därutöver till vad pensionärerna betalar i skatt utöver vad löntagare gör - 30 miljarder per år enligt regeringen - är det samlade beloppet, som undandras pensionärerna för år 2010, 40 miljarder kr. Ett sådant stort tillskott till pensionsinkomsterna skulle få en stor påverkan på konsumtionen i samhället. Detta blir desto tydligare med tanke på att större delen av pensionsinkomsterna går till direkt konsumtion.

Påfallande är att de rapporter, som tar upp problemet med sänkta pensioner nästa år, rekommenderar regeringen att lösa detta problem med (tillfälliga) skattesänkningar. I likhet med pensionärsorganisationer, AP-fonderna och andrar aktörer på pensionsområdet avråds regeringen i rapporterna att fingra på pensionssystemet genom att ändra i dess konstruktion. Det innebär underbetyg åt regeringens förslag att ändra förutsättningen för beräkningen av balanstalet.

Rapporterna ger alla en prognos om en ljusnande framtid. Redan år 2011 kommer den ekonomiska aktiviteten i samhället att öka och med den lönerna. Även om arbetslösheten förutses bli svår de närmaste åren tror prognosmakarna på bättre tider både för löntagare och för de arbetslösa. När det gäller pensionärerna finns det däremot ingen framtid utstakad. Någon diskussion om utvecklingen av de framtida pensionsinkomsterna och deras betydelse för konsumtionen i samhället finns inte. Däremot påtalas den framtida påfrestningen på kommuner och landsting, när antalet äldre ökar kraftigt i Sverige i framtiden. Den demografiska utvecklingen beskrivs som en stor utmaning för, framför allt, kommunsektorn.

Sam Sandberg
Förbundsordförande