Registrator
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Yttrande över Äldreboendedelegationens (S 2006:03) betänkande Bo för att leva (SOU2007:103)
SKPF – Svenska KommunalPensionärernas Förbund, Sveriges tredje största pensionärsförbund med över 146 000 medlemmar, framför sitt yttrande över rubricerat betänkande. Yttrandet har antagits av SKPF:s förbundsstyrelse.
SKPF stöder Äldreboendedelegationens arbete och vill betona att dess uppgifter är mycket viktiga för en stor del av Sveriges befolkning. Äldreboendedelegationens metod att först ge ut ett delbetänkande som diskussionsunderlag på regional och lokal nivå innan delegationen låser sig för ett alternativ anser SKPF vara berömvärt och borde användas i fler utredningar. Detta tillvägagångssätt stimulerar en vidare diskussion, som annars tenderar att bortfalla vid presentation av resultat, som redan anses vara beslutade.
Sammanfattningsvis anser SKPF följande:
• Det ökande antalet äldre i samhället kräver kraftfulla insatser på bostadsmarknaden för att möta de äldres bostadsbehov.
• Äldreboendelegationens försök att bringa reda i terminologin om de äldres boendeformer stöds. Därvidlag har SKPF samma uppfattning som delegationens ledamot Mats Thorslunds särskilda yttrande i vad som avses definitionen av trygghetsbostäder.
• Det kommer att finnas behov av byggande av såväl vård- och omsorgsbostäder som seniorbostäder och trygghetsbostäder. Just variationen av olika bostäder är viktig för att tillgodose de skiftande behoven hos de äldre.
• Betänkandets alternativ C om hur fler bostäder anpassade till äldre människors behov ska kunna tillskapas förordas.
• Senior- och trygghetsbostäder ska erbjudas utan kriterier för ansökan.
• Utvecklingen av bostäder för de äldre måste stimuleras och stödjas ekonomiskt.
• Statliga stimulansåtgärder måste till främst genom förstärkta bostadstillägg för pensionärer (BTP) dock utan att höja avgiftsuttaget av egenavgifter (eftersom då skulle en större del av verkan av höjda BTP försvinna).
• Hissbidrag bör införas för att öka tillgängligheten i allt äldreboende.
• Kommunerna måste inventera bostadsbeståndet i kommunen.
• Kommunerna skall ha skyldighet att ställa mark till förfogande för byggande av äldrebostäder.
• Kommunerna skall bekosta hyran för gemensamhetslokaler, som också skall vara tillgängliga för omkringboende pensionärer.
• Kommunerna skall ansvara för att det finns personal vid vissa tider i senior- och trygghetsbostäder för att hjälpa och stödja de boende.
• Boendemiljön måste byggas upp och anpassas efter de äldres förutsättningar.
Den demografiska och hälsoutvecklingen i den nära förutsägbara framtiden visar på behoven av bostäder för de äldre. Ett bra och tryggt boende måste vara en rättighet för de äldre.
Dagens situation med allt färre, som bor i (enligt delegationens terminologi) vård- och omsorgsboende, samtidigt som trycket på kommunerna att anvisa anpassat boende för de äldre ökar behovet av anpassade bostäder för de äldre. Vad som behövs är ett varierat boende, då äldre människor på samma sätt som resten av befolkningen har olika behov. Idag saknas framför allt anpassade bostäder för äldre utan behov av vård mer eller mindre dygnet runt.
I kapitlet om ansvaret för bostadsförsörjningen påpekas att kommuner har under den senaste tiden minskat antalet platser/bostäder i särskilda boendeformer till förmån för kvarboende eller boendeformer, som ofta kallas för seniorbostäder, med utökade hemtjänstinsatser som hemsjukvård. Denna utveckling bör kopplas ihop med de ökande kommunala kostnader för vård och omsorg om de gamla och bör erkännas som ett sätt för kommuner att spara på de personalintensiva kostnaderna i de särskilda boendeformerna. Detta uppmärksammas även i avsnitt 10.3
Avsnitt B Aktuell situation beskriver aktuella omständigheter, som berör boendesituationen för de äldre. SKPF saknar där en närmare genomgång av de äldres psykiska besvär och deras behov i boendefrågor. Dessutom saknas fullständigt en annan grupp av äldre med särskilda behov – de med annan sexuell läggning än den normativa heterosexualiteten. Detta är en stor grupp, som Socialstyrelsen i brist på underlag beräknar till c:a 80 000 personer över 65 år. Deras eventuella synpunkter och behov i boendefrågor berörs inte.
De ekonomiska förutsättningarna för de äldre – särskilt de pensionerade – att efterfråga senior- och trygghetsbostäder behandlas i avsnitt 10.4. Även om merparten av de, som kommer att gå i pension de närmaste 10-15 åren kommer ha bättre ekonomiska förutsättningar än dagens ålderspensionärer finns det och kommer det att finnas en stor grupp pensionärer, som inte kommer att kunna efterfråga en bostad anpassad efter deras behov. För dessa krävs stöd och stimulansåtgärder, som innebär att alla kan få ett bra och tryggt boende. En förändring och samtidig höjning av BTP har stor träffsäkerhet och kan bidra till att just nå de personer, som annars inte skulle ha möjlighet att kunna få ett senior- eller trygghetsboende. Sammantaget behöver detta inte bli så dyrt, då senior- och trygghetsboende ökar förutsättningarna att de boende håller sig friska bättre och längre med minskade vård- och omsorgskostnader som följd. Dock bör en ökning av BTP finansieras över budgeten, då en höjning av uttaget av egenavgifter annars skulle förta verkan av höjda BTP och motarbeta syftet med höjningen.
Delegationens förslag på senior- och trygghetsbostäder fyller idag ett stort behov och kommer så att göra alltmer framdeles. I detta sammanhang delar SKPF ledamoten Mats Thorslunds särskilda yttrande beträffande definitionen av trygghetsbostäder. För många av våra medlemmar är det just den form av service knuten till bostaden, som Mats Thorslund beskriver, som efterfrågas mest.
Av de alternativ betänkandet presenterar förordas alternativ C. Utifrån dagens bostadspolitik och utvecklingen på bostadsmarknaden kommer inte en utbyggnad inom den ordinarie bostadsmarknaden och inom ramen för kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen att garantera ett tillräckligt högt och varierat boende för de äldre, som alternativ A förespråkar.
Ett frivilligt åtagande för kommunerna med befogenhet men inte skyldighet att tillhandahålla trygghetsboende för äldre – betänkandets alternativ B – är bättre än alternativ A. Dock kan just frivilligheten bli den faktor, som innebär att utbyggnaden inte når de volymer och variationer som kommer att krävas. Dessutom kan en frivillighet innebära en ojämn utveckling mellan kommunerna med skilda utvecklingsstandarder mellan olika kommuner som följd.
SKPF anser inte att det ska behövas biståndsbedömning eller andra kriterier för när enskilda personer kan ansöka om/ställa sig i kö för en trygghetsbostad. På sammas sätt som övriga former av kategoribostäder (som t ex studentbostäder) ska inga andra kriterier än vad som gäller för gruppen i helhet tillämpas (som t ex högskolestuderande för studentbostäder). För trygghetsbostäder innebär detta att de ska vara främst till för äldre och pensionerade personer. Det är den enskildes upplevelse av oro och otrygghet som skall vara vägledande och utslagsgivande. Vid större efterfrågan än tillgång till äldrebostäder kan sedvanlig kommunal förtursprövning användas.
Idag är uppgifterna om hissar i bostäder ofullständiga. Beslutet om inrättandet av lägenhetsregister omfattar inte hissar. Kunskapen om andra villkor för tillgängligheten till lägenheter är ojämn i kommunerna. Ett första krav på kommunal aktivitet i detta sammanhang bör vara en allmän inventering av standard och tillgänglighet för alla lägenheter i flerbostadshusen i kommunen. Vid en sådan inventering bör det framkomma uppgifter om angelägna behov från andra grupper än just de äldre. Det finns även andra funktions- och rörelsehindrade personer än just bland de äldre. Hissbidrag bör vara den enskilt mest angelägna stödet för att göra fler bostäder tillgängliga för äldre, samtidigt som de som vill kan bo kvar längre i sin invanda miljö. På grund av det stora antalet bostäder, som saknar hiss (c:a 1 miljon bostäder i c:a 100 000 trappuppgångar) bör hissbidragen i första hand specialdestineras till äldreboende och boende för rörelsehindrade. För att hissbidrag skall framstå som ett realistiskt alternativ bör bidraget ligga omkring 50 % av investeringskostnaderna. Givetvis bör bidraget utformas så eller aktivt följas upp av både stat och kommun att en press på kostnaderna för hissinstallationer underlättas. Även hisstöd betalar sig på sikt, då det underlättar kvarboende och medför positiva hälsoeffekter för de äldre.
Förutom hissbidrag finns det behov av andra stimulansåtgärder för att öka tillgängligheten i redan byggda fastigheter. SCB:s rapport i serien Levnadsförhållanden, Rapport 107, från år 2002 visar att ungefär 75 procent av 55–84-åringarna har inte bostäder som är tillgängliga för rullstolsburna, i den meningen att man kan komma in i och ut ur bostaden utan att behöva gå i någon trappa. Det innebär närmare 1,7 miljoner personer. Av gruppen svårt rörelsehindrad beräknades att omkring 100 000 personer i åldrarna 65–84 år (och som inte bor på institution) måste ta sig upp för någon trappa för att komma in i bostaden.
Kommunernas dominerande inflytande över bostadsbyggandet gör det viktigt att de i sin samhällsplanering inom ramarna för nuvarande lagstiftning och ansvar kan utveckla sitt arbete för att fler äldre ska få tillgång till senior- och trygghetsboende. Ett av de mest effektiva verktygen är möjligheterna att anvisa kommunal mark för bostadsbyggande. Tydlig och genomskinliga riktlinjer för markanvisning, där skyldigheten för kommunerna att anvisa mark för senior- och trygghetsbostäder ingår, är ett mycket betydelsefullt bidrag till stimuleringen av byggandet av just sådana bostäder.
Gemensamhetslokaler är ett mycket viktigt bidrag till att bryta de äldres isolering och skapa trygghet för de boende. För att gemenskapstanken skall fungera krävs en kontinuerlig generös verksamhet, som även bör omfatta kringboende pensionärer. Finansieringen av gemensamhetslokaler bör administrativt ligga på kommunen, vilket även kan få kommunen att engagera sig för verksamheten i gemensamhetslokalen. Som gemensamhetslokaler bör även gästlägenheter för anförvanter till de boende räknas.
I enlighet med definitionen av trygghetsbostäder i Mats Thorslunds särskilda yttrande ska det finnas personal från kommunen tillgänglig vid vissa tider i trygghetsbostäderna. Syftet med personalen är förutom att finnas för hjälp och stöd till de boende även kunna arbeta förtroendeskapande och ge trygghet i boendemiljön. De bör också engageras i verksamheten i gemenskapslokalerna.
Boendemiljön för de äldre ställer krav. Det inbegriper tillgängligheten till olika former av service och kollektiva tjänster, som kommunikationer. Vid planering av äldreboende får detta inte innebära en kategorisering eller segregation av boendet. Blandade miljöer – med både arbetsplatser och bostäder, med både äldrebostäder och bostäder för unga, med både insprängda äldreboenden i vanliga bostadshus och särskilda äldreboenden – motverkar tendenser till segregation som ålderssegregation. Med blandade bostadsmiljöer ökar underlaget för inte bara samhällsservice utan även den för de äldre så viktiga kommersiella närservicen, som livsmedelsaffärer, hårfriseringar etc. Dessutom skapar blandade miljöer mötesplatser över generationer och befrämjar sammanhållningen inom bostadsområdet.
Även närmiljön i boendet ställer speciella krav. För att kunna bo kvar i sin invanda bostadsmiljö som gammal krävs underlättade servicefunktioner. Det gäller tillgängligheten till sin bostad. Enligt tidigare citerade rapport från SCB har 23 procent av 55–84-åringarna (cirka 550 000 personer) trappor (ytterligare trappor som inte tillhör bostaden) eller höga trottoarkanter i bostadens närmaste omgivning, att det för 12 procent (omkring 280 000) finns någon brant lutning i närheten, samt att 15 procent (ungefär 350 000 personer) bor intill någon starkt trafikerad väg. Även vardagliga bestyr bör planeras för att kunna utnyttjas av äldre och funktionshindrade personer. Sophanteringen bör planeras utifrån kortaste möjliga avstånd från lägenheten till sopförvaringen, som t ex sopnedkast; Brevlådor bör finnas i ytterdörren och inte som fastighetsboxar; Kommunikationen till tvättstugor skall anordnas under tak och utan trösklar. Teknikutvecklingen i form av IT-struktur bör planeras med utgångspunkt från öppna lösningar med möjlighet att skräddarsy olika tjänster för de boende.
SKPF – SVENSKA KOMMUNALPENSIONÄRERNAS FÖRBUND
Sam Sandberg
Förbundsordförande